Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glans ut på vägen. Kring flatbordet sutto husets
folk och två inbjudna hästskojare, redan
half-fulla af stadsdrycken, varm punsch, som rök i
bålen. Ur snuggorna tärdes rök, och pigorna
fnittrade och blossade så godt som i karlarnas knä.
Husbonden hade ställt till supgille för
husets folk och för inbjudna, medan matmodern
var borta, och för porten var nattrigeln nere!
Det var svaret på prästeorden!
Allt, herre, glömde hon, Thora, inför detta.
Som för att rena ögat såg hon mot vattnet,
som just då hvitmättades af de första
månstrålarna. Så knackade hon kraftigt på fönstret.
Ingen hörde. .
Nu ropade hon i myndig husbondeton:
»Öppna!»
Ingen öppnade.
Var det så, att de ville höra ljud — så nog
skulle de få det!
En skofvel blef klubba: dörren skakades af
tunga, jämna slag. Till sist kastades porten upp
och två män, rödlysta af eldströmmen från
spisen, syntes på brokvisten, som af månljuset
förvändes till ett darrande tempel af skinande silfver.
Bakom, inne i rummet, tittade de rödmosiga
gästerna, snåla efter ondt, nyfiket fram.
Thora själf var nästan hopsmält med dunklet.
»Undan, ni två, för mig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
