Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Många dagar höll hon sig instängd i
gästrummet — som lidret nu kallades — i kamp,
men hon var en stark brottare.
Ju fogsammare Thora blef, ju mer släppte
sonen efter. Han var lik en svag simmare, som
fått en tung drunknad i land.
Stadsherrns etikett, »lastmärket», föll bort,
styrkan kom, färgen och själfkänslan kommo.
Han blef en äkta Yxegårdare — utom i ett: han
ville inte ta’ hustru!
Den skymf han låtit modern undergå,
glömde han aldrig, ty den hade träffat honom själf.
Till en »upprättelse» hade han lofvat sig själf,
att Thora aldrig skulle behöfva dela makt med
någon, och det löftet höll han.
Trefnaden kom till Yxegården — men den
som inte trifdes, det var mannen.
Supa ensam var inte roligt, ha en foglig
hustru var inte roligt. Ingenting var roligt. Han
saknade finkeln. Så en dag föll han ihop som
en utbränd kolmila.
Ett helt år skötte Thora honom, öm mot
honom som hustru blef hon ju aldrig, men
godhet utan ömhet gaf hon honom, och den känslan
är en af de dyrbara, herre.
Sonen hjälpte henne hvad han kunde med
vården, och här invid sjuksängen lärde han sig’’
förstå. Så böt tacksamhetsmärket i honom om
ägare — han blef moderns!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
