Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svart och hvitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yngsta, en liten söt flicka, så rädd, att jag
måste få ta henne i famn och trösta henne . . .
Måste få!
Kanske att det värsta ändå är det stora
ömhetskraf, vi sitta inne med, för att hålla
den lilla ömheten vid lif? Vi frukta ständigt bli
förvandlade till soliga bäckar, om vi bara en
enda gång glömma af att vi äro snöblandade
forsar! Så är det.
I städerna, i våra städer, äro människorna
glada och bära lifvet lätt, sägs det.
Det är det hvita ser du, men inunder det
hvita ligger det svarta och värker. Och då
händer det, att de som äro svaga dricka — för
det svartas skull. Men sådant förstå bara vi.
Sydöfverboarna veta bara »att vår vinter är
lång och vår sommar kort».
Samma dag barnen varit hos mig, stod jag
på bron och såg dem försvinna åter, som
vårstänk öfver isen.
Jag var värmd och ljus.
I stallet hördes Brands muntra trampningar
vid hälgdagsfodret. I dalen lyfte mörkret oroligt
fram och åter, kastande långa skuggstreck som
vid flykt. Så dracks det upp helt plötsligt af
det bländande hvita, som tändes med den stora
stjärneklarheten! Ingen skuggning, ingen ton,
bara två strålande färger!
Svart och hvitt! Hvitt och svart!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
