Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Buabruden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så stursk öfver att få vara stor, att hon nästan
blef stor till krafterna.
Först när Margit var kommen halfvägs
nedför branten, tänkte hon på att det var söndag.
Sabbatsfriden skakades och skars i bitar af
klock-klangen. Hastigt stoppade hon gräs i
skällorna, men ryckte nästan lika hastigt ut
tapparna igen. Det lät ju som om de tågat mot
en gård, där lik fanns.
Nej, klang och glädje skulle hon höra
bakom sig! Gud allena visste hvad . . . Spela måste
hon med för att inte höra ångesten i sig.
Så tågade de under bjällerklang och spel
raskt mot hemmet.
Jag var där jag, när hon kom: vi voro där
alla, herre. Där var gille, stort gille. Hur hon
osedd kom in i huset, vet jag inte. När hon
fick se alla kärror på gården, hade hon väl
släppt in kreaturen i en hage och själf smugit
sig bakvägen upp på vinden, där klädkistorna
stodo; ty att visa sig som buatös för styfmoderns
gäster hörde nog också till det, som inte ens
föll henne in.
Jag såg henne först, när hon kom nedför
vindstrappan. Hon bar en blå köp-klädning —
jag minns den så väl — tyget kallades
paramatta! Det var som en blå bit luft sänkt sig
för hvart steg hon tog.
Ja, hade jag då bara vetat! . . . Men just
Nordanfrån. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
