Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Buabruden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Bara ett ord, Margit — ett enda — och
jag säger nej inför prästen!»
Margit for med handen öfver pannan.
»Hvarför talar du så hårdt?» frågade hon
klagande.
Så återvände hon till bruden, lika sakta som
hon kommit. . .
Kyrkan, som låg nära till hands, var prydd
med grönt. Grannarna, lika villiga att vara med
om glädje som om sorg, ordnade sig ifrigt till
bröllopståget.
Efter brudparet, öfver hvilket riddarna höllo
pellen, kom, enligt bruk, framman ensam, i svart
klädning, ljusblått skärp, handskar och en stor
kvast af ringblommor i handen.
Hon gick med nedslagna ögon, for ibland
med handen öfver panna och satte fotterna så
försiktigt framför hvarandra, som om det gällt
följa en sviktande tråd.
Vägen krökte genom en gulnad björkhage
och öfver ett gult rågfält, hvars afhuggna stubb
var svartstänkt af frosten. Luften var tung:
endast öfver kyrkans tak föll en solstråle. De
gamla sa’, att den strålen betydde lycka!
Jag önskar jag kunde fara öfver, hvad som
nu kommer, så lätt, som när frosten andas–
Vid altaret väntade redan prästen; under
orgeljubel skilde bröllopsskaran sig i tvänne
armar, till dess brudparet stod ensamt vid altar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
