Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En björnhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fostrad i Gudsfruktan och enlda seder var
han, men det försökte han också att glömma.
Vår Herre föraktade han djupt såsom »ett
miss-lyckadt begrepp», därnäst skrock och historier,
och trodde säkert, att om någon skulle kunna
förbättra plantsystemet, hvilket enligt hans åsikt
var högst felaktigt »i konstruktionen», så vore
det han, Johannes-Petter-Karl-Olof Jansson, eller
»John Johnstone», som han själf läste ut namnet.
För att hjälpa andra stafva det rätt, hade
han låtit trycka det på hvita lappar, som han
kallade visitkort. Jag har jämt 12 sådana, herre,
»efter mitt minne var så klent».
En liten fåfänga hade »herr John Johnstone»,
den att få mäta krafter med en mäktig björn,
få krama sönder den till en blodig massa, träda
fram för folket och ropa: »sen här en man!»
Och så bli hemburen i triumf med den
krossade björnen bakom sig, dragen på en flaka af
femton svettdrifna män.
På så sätt skulle han vinna berömmelse
äfven till kroppen och hans namn gå till
eftervärlden i alla de olika storhetsformer, som
be-höfdes för att skapa en verkligt mäktig man.
Men björnarna hade inte bättre vett än vi,
herre, de ville inte alls låta krama ihjäl sig af
herr John Johnstone; de visade sig inte ens,
och då gaf herr studenten ut det som säkert
och visst, att björnarna här uppe »fanns endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
