Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En björnhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var det den björnen. Han satt på stussen och
öste hjortron i sig som i ett kar. Pälsen var lätt
och yfvig; mungiporna uppdragna i salig
njutning, ögonen halfslutna och ur det breda bröstet
kom det egendomliga, bikupslika ljud, som
sär-tecknar en björn i solskensstämning.
Att säga att herr John Johnstone blef rädd,
skulle inte ge det minsta begrepp om hans
känslor: han blef helt enkelt död af förfäran.
Röra sig vågade han inte; skrika vågade
han inte; andas vågade han inte; dra in sina
ben vågade han inte — men ligga stilla vågade
han ändå allra minst af allt.
Så gjorde han en våldsam volt och lyckades
verkligen komma bakom »holmens» enda stora
sten.
Björnen bokstafligt gapade, så bären runno
ur munnen på honom! Kunde det finnas någon
art af kryp på myrn, som inte han kände till?
Och ett så stort till!
Han började att vädra — i långa sugande
drag!
»Alldeles som om han vädrat stek», tänkte
Johannes, ty i detta pröfningens ögonblick krympte
han ihop till Johannes igen. — Ja, han skulle
gärna ha krympt ända ner till »lilFJonke», som
modern till hans fasa ännu ibland brukade kalla
honom, om han bara hade kunnat komma ifrån
dettat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
