Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En björnhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nalle såg flat ut — och kände sig flat. Lägga
sig ned och tumla, för att göra kål på kräket,
kunde han inte göra hår — det visste han.
Det visste Johannes med, och så blef han
en nordöfver-pojke igen och det med en känsla,
som han förr aldrig kännt maken till.
»Hej, min björn!» skrek han. »Hej, min
björn! Här ska* du få för mig!» örfil. »Här
ska’ du få för dig!» Dask, dask! »Här ska’ du
få för stuten i skogen!» Dask, dask dask!
»Och här ska’ du få för kolar-Jans ko du ref!»
Dask, dask, dask!
Nalle skakade på hufvudet, som om han
fått ett getingbo i pälsen, och begaf sig högt
brummande ut på stigen för att på säkrare mark
företaga aflifningen.
Johannes gret, skrattade, hojtade och skrek
och använde friskt hälarna till sporrar.
Men så kom han ihåg sig, gled oförmärkt
ned vid en bi-stig invid »land» och hade den
oändliga glädjen att från toppen af ett träd åskåda
hur nalle gång på gång tumlade i skogsbrynet
— för att hvarje gång titta lika förvånad och
ursinnig på den fortfarande tomma marken.
Till sist ryckte »far» i ilskan upp ett par
ung-träd och luffade under de våldsammaste
brummanden hem — för att klaga sig hos »mor!»
En hel vecka låg Johannes till sängs efter
persen han utstått. Det var mycket han fått att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
