Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enoch frostmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och mor Brita på Ålgögården hade inte utan
skäl namn att vara den stoltaste hustru i
socknen. Gossarna hade alla kommit till världen
på sätt de borde, de . . .
Så tog hon agg till barnet ifrån böljan.
Nå ja, avoghet och ovilja gjorde inte flickan
något då. Hon växte, trifdes, jollrade och var
sig själf nog.
För Enoch kom det något nytt in i lifvet
med flickan.
Första gången han såg det ljusa hufvudet
lik en solfläck krypa omkring på golfvet — drogos
ögonen dit med en slags mulen förlägenhet.
Det var sed och bruk på Ålgö gård, att
endast stora mörka gossar föddes . . . »hvar hade
den där bortbytingen kommit ifrån?»
En dag tog solfläcken sig för att äntra
uppför Enochs storstöflar.
Enoch satt stilla som inför ett spännande
fiske. »Pojkarna hade aldrig vågat slikt!»
Det smickrade honom, att hon inte var
rädd, flickungen — och så var han så i botten
trött på att ständigt inge samma känsla!
Dagen därpå balanserade solfläcken sig upp
i Enochs knä, och nu måste han ju rent af »röra
vid» henne — flickan. Han, som aldrig rört
vid något af sina barn annat än för att straffa.
Ja, det var nog då den stora faderskärleken
kom till Enoch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
