Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enoch frostmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men ett kunde hon — hon kunde lyssna och
tro — tro intill döden.
Det fanns ingen saga så underbar, att hon
inte djupnade till den genom sin tro.
Hon hörde hvad man inte sa’, herre, och
den som fått den gåfvan står nog på diktarens
tröskel.
Modern predikade: »en dotter på Ålgö gård
skulle vara värdig, stolt, arbetsam och full af
goda föredömen».
Lisa bjöd till att vara alltsammans.
Men så »glömde» hon sig igen —. — och
sprang, när bannorna rägnade för hett, ut till
fadern och bröderna, som aldrig funno fel på
hvarken hvad hon gjorde eller inte gjorde.
Jag tror nog, att om barä Enoch funnit fel
på flickan en enda gång, skulle hustrun kännt
sig nöjdare.
Enoch fann ofta fel på henne! Så bannade
hon än mer — bannade med afundens agg.
När Lisa väl läst för prästen, började man
vänta friare till gården — men de komrao inte
med hast.
Lisa slog inte an på gossarna: hon var för
späd, för lätt, för kvick både i rörelser och i tal.
Hon surrade kring öronen på dem som ett
vårmygg: de visste aldrig hvad de skulle svara
förr än dagen därpå. Det tröttade dem.
»Och så var hon så hvit i skinnet, och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
