Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enoch frostmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så Enoch skulle få se hur den flicka var, som
han i allt satte framför henne, hustrun, det
ville hon.
Det finns kvinnor, som inte tåla någon
bredvid sig, än mindre framom sig: mor Brita hörde
till dem. Och så hade han aldrig fått vara annat
än numro två se’n flickan kom.
Svartsjukan hade förvridit henne — och
hjärtehungern, kanske. Ty hon hade tagit Enoch
af kärlek, hon, fast han — —
Väl kan ju också hända, att hon heller
aldrig kunde ta upp slik tanke, att hennes dotter
kunde ge allt, innan prästen sagt amen.
Fråga fåglar efter om prästen har sagt
amen, när vårskyn är full af värme och
eggande sol!
Han kom ofta — målaren, men alltid när
Enoch var borta.
Sönerna, som i smyg voro lika fulla af
beundran för solhåret som fadern, talade ibland
sins emellan om de täta besöken: »men när
mor ingenting sa’, så!» . . .
Och modern hon sa* ingenting, hon såg
ingenting, hon, fast luften omkring henne dallrade af
slik besinningslös kärlek!
Så kom upptäckten.
Det hände — på eftersommaren — i logen,
där Enoch stod och tröskade, omgifven af de
sju sönerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
