Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enoch frostmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stelnad fasa, färg hade hon ingen. Alla släggor
stannade af, ja, Enoch glömde sig till och med
därhän, att han försökte draga barnet intill sig.
Hade modern rent skrämt flickan från vettet!
Men Lisa ryckte sig loss — såg förvirrad på
fadern, slog händerna för ansiktet och störtade
åter ut, nu till skogen. Men hon hade lämnat
spår: ett bref, som fladdrat fram ur handen.
Det var väl Guds vilja — — —
Två minuter senare sprang Enoch öfver
gården — ryckte upp dörren, först till storstugan,
där hustrun stod i sysslor, och så till
kammaren innanför.
»Stäng in mig!» röt han.
Ansiktet var blått, ögonen glödde, och kring
pannan låg en tjock vredessträng slingrad som
en stypande orm!
Förfärad lydde hustrun.
En half timme rasade Enoch därinne, slog
sönder allt han fick fatt uti, ja, själfva spisen
sparkade han sönder, medan hustrun och
sönerna, nästan lamslagna, stodo i väntan utanför.
»öppna!» ljöd det till sist därinne.
Darrande lydde hustrun.
Hos Enoch hade den tjocka
vredessträn-gen lagt sig — men i ögonen låg blod.
»Sätt för!» befallde han kort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
