Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enoch frostmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud hade gifvit mig kraft tala henne bort
från den tanken–— —
En dag fram på senvintern sa’ mor Brita
helt kort till Enoch:
»Jag tänker det är tider för mig och flickan
att resa nu. Vi fara väl till mormor.»
»Nej», svarade Enoch än kortare.
»Menar du att flickan ska’ kämpa igenom
sin skam här hemma hos oss?»
»Så menar jag.»
Ändtligen och på en gång kände modern
sig som mor — och det ända i botten.
»Det sker inte, att hon ska’ lida slik
smälek, så länge jag kan hindra det!»
Enoch rätade ut de numera så ofta böjda
axlarna: hustrun tyckte han växte, så han nästan
rörde taket.
Så kom det i dundrande ton:
»I detta hus och i denna säng ska’ Älgö
gårds första oäkting födas! Dold skam blir
dubbel skam! Nu har ni hört mitt ord!»
Det var sådan kraft i tagen, när dörren
sedan slängdes igen, att huset skakade som
intill märgen.
Hustrun kämpade hårdt, men var tystad.
Själf af obygdssläkt förstod hon sådan art af
obygdsheder.
Men efter detta började hon att pyssla om
Lisa — försökte tafatt visa henne alla de små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
