Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett skratt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den tar allt, från det sämsta till det bästa lifvet
äger och grinar ändå efter mer!
Det året, när frostfolket for så hårdt fram
häruppe, hölls jag i staden för att samla lärdom
åt fåglarna, ty åt dem har jag strött den.
Framme vid jul började svälthären att
rycka in.
Det var en här att se på!
När man äter granris, halm, jord, lavar och
bark, så blir huden därefter i färg och i tänja.
Sedan är det sitt eget kött man äter, sitt eget
blod man dricker, så sina tankar, sina känslor,
sin vilja — ja, sin heder — bara man får en
kaka bröd till den.
Stadsboarna greto, gåfvo och kokade. I
hvarje hus puttrade en svältgryta, men ur
hemmen var skrattet bortsopadt: inte ens de små
barnen vågade le det året, så rädda voro de för
dessa lefvande döda, som med underliga
skrällande röster ständigt ropade på bröd.
I skolan slappades disciplinen af. Hvem
brydde sig om, ifall ett latinskt verb knakade,
när man själf knakade af hunger, ty det gjorde
vi, vi, som hade bröd att ge! Det skulle, till
och med för oss pojkar, ha kännts som en synd
och en stöld att ha ätit sig mätt.
Långa hästforor med säd kommo ju sydifrån,
men de behöfde veckor för att hinna hit] upp,
och när de hunno upp? En droppe!–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
