Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett skratt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag tyst mina tre orörda kakor i hennes knä
och sprang min väg men inte längre bort, än
att jag kunde få öfvertyga mig om ett
Jo, herre, det räckte: hon fick en bit med!
Det grå tåget blef dagen därpå »aflyst» af
stadsvaktmästaren.
Sent på kvällen bröt modern upp med sin
förminskade barnskara, ty en god fru hade tagit
den lilla rosiga Anna som eget barn.
Hon gret våldsamt med förklädet slaget
öfver hufvudet.
Gång på gång stannade hon och såg sig
tillbaka mot storgatan, där hon nyss i det
vänliga gula huset lagt sitt hjärtebarn i den fina
främmande bädden!
Vi pojkar, som följt henne, förstodo utan
tankar, att hon i all sin nöd kännt sig vara
tusen gånger rikare, när hon kom, än nu när
hon gick.
Snyftningarna hördes länge, länge–
Så dogo de ut till sist, som om mörkret
druckit dem.
Lilla Anna blef min första kärlek, herre.
Jag var hennes häst, hennes hund, hennes
tillhörighet. Jag älskade henne, som man älskar
minnet af sin första goda gärning. Alla voro
så ömma mot den nykomna lillan; hvarje liten
läckerhet, som ännu kunde uppspåras, skulle
lilla Anna ha!.–-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
