Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett skratt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Doktorn var inne. Just när han nickade,
att slutet var nära, flög en gråklädd kvinna
in genom tullporten och fram till det lilla gula
trähuset.
In i rummet kom hon, ryckte med ett skri
sitt lilla dödsmärkta barn upp ur bädden och
tryckte henne nästan vildt intill sig.
Anna slog upp de blå, redan öfver lifvets
gnista tillbakastjälpta ögongloberna, log och
försökte med sina små hopkrympta händer öppna
moderns vida, o, så vida klädningslif! Så föll
hufvudet ned mot benrangelsarmen — — —
Hon sof tryggt — sof länge.
Redan efter en vecka började små rosor
tränga ut i de gula skuggorna på Annas kinder.
Efter fjorton dagar var hon skär och hvit igen,
efter en månad var hon alldeles frisk.
Snart nog orkade hon slå mig med sina små
händer; hon pratade och var lycklig.
Men skrattade gjorde hon inte, herre, förr
än modern, rikt begåfvad, ty nu hade vi fått
understöd, genom tullporten åter bar ut henne
till svälten och missväxtåren.
Då skrattade hon — skrattade!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
