Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifs-stigar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hustru och döttrar gjorde allt de kunde för att
värna om bondanorna i hemmet».
Komma hem om somrarna kunde Sten inte
få; konditionernas kugghjul hade ju gripit
honom . . .
Så lades år till år.
En dag fick Sten eld i sig.
Prästen skref, att nu hade han, rika Hans,
sagt sig fått spaning på lämplig måg åt Karin:
den nykomna länsman.
Kamraterna trodde att »bondkampen» fått
kollern, så läste Sten från den stunden.
Åndtligen var han fri, studenten var tagen!
Nu kunde han bli »en lärd med guldgalon
på» hvad stund som helst.
Han jagade genom bygden hemåt, till häst
eller till fots, när kamparna voro för skrala att
orka springa, så fort han ville.
Karin skulle han öfverraska.
Det var bara prästen, som visste att han
var färdig.
Vid vägskälet till sin by såg Sten som två
grå, skrofliga milstenar stå uppresta.
Det var föräldrarna, som gått honom till
mötes — nära två hela mil!
För första gången i sitt lif »förstod» Sten
både dem själfva och armheten i deras lif. Att
den förståelsen var herremannens klyfta från en
annan klass, tänkte han inte på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
