Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storkarer (1896) - Den første kjærlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den første kjærlighet 285
på sprang; det gjaldt om å komme hjem, få i sig middagsmaten og
finne skøitene frem.
Ja de hadde skøiter de!
Der så han også Elsa over på den andre siden av gaten; — han
hadde aldri sett henne gå så fort, hun glemte rent å se sig omkring
og slenge med skoleposen som hun almindelig gjorde.
Nei, dette gikk ikke an, — han fikk prøve det siste middel.
En stund efter stod han igjen med militær hilsen inne på stu-
dentens værelse:
«Befaler herr studenten noe?»
«Nei takk, Ole!»
Studenten så ikke op. Om en liten stund merket han at Ole mot
sedvane var blitt stående efterat han hadde fått beskjed.
«Nå, er det noe du vil?»
Da tok Ole et skritt frem, søkte å gjøre sig kjekk i stemmen, men
det blev svært stillferdig allikevel:
«Nå sprøiter dem, gutt.»
Studenten så forundret op.
«Hvad gjør de?»
«Dem sprøiter.»
«Hvor?»
«På Tullinløkka vel.»
Studenten snudde sig på stolen, så skjelmsk på Ole og sa:
«Ja, hvad kommer egentlig det mig ved da, Ole?»
«Nei, jeg bare gikk forbi, og så så jeg, — så tenkte jeg — går
ikke studenten på skøiter?»
«Jo, somme tider.»
«Kan du studenterslengen? »
«Nei, enn du?»
Nei.»
Det blev en lang pause. Studenten så drillende på ham hele
tiden så Ole til slutt så ende ned i gulvet. Hvordan skulde han nu
egentlig komme frem med det? Da sa studenten:
«Det var visst noe mer du vilde, Ole?»
«Nei — ja — jeg kom til å tenke på at du engang spurte mig
når fødselsdagen min var, og — jeg sa at den var nu om åtte dager?»
«Ja?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
