Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vinternatt og andre fortellinger (1896) - Fuglefangere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 Fuglefangere
«Det var djæken!»
«Det var visst en tiur.»
«Hadde vi kommet litt senere, så hadde vi hatt den.»
«Kanskje han har slitt snaren?»
De listet sig frem. Nu var all skogens varsomme spenning kom-
met over dem igjen, de gikk så forsiktig som om det skulde være
fugl under hver en busk. Der så de sporene, veldige labber i sneen;
der hadde den slått ned, gått frem like ved snaren; der hadde den
lettet, var blitt skremt, nettop som den skulde inni. Snaren stod
rund og pen, de kunde sikkert hatt den.
Det var med harme de så op i luften, nu først merket de at det
var begynt å sne.
Ja, nu kom fugleværet, nu begynte storfuglen å legge sig ned i
skogen.
«Nei, noe så harmelig skulde en vel aldri ha sett —» Per dirret
i stemmen.
«Den karen kommer nok igjen, når han først har fått smak på
einerkjerret,» mente Kristian.
«Ja, det gjør han sikkert, imorgen den dag også.»
«Det finnes nu heller ikke lugomere sted i hele skogen.»
De talte frem og tilbake, gikk og så bedre på sporene, slo som
tilfeldig sneen av de nærmeste graner med skistaven, ristet einer-
kjerret og barkvistene i fuglegarden, så de stod der friske og mørke-
grønne, rispet også som i harme et par never einer av kjerret og
kastet dem likesom i sinne bortefter veien til snaren. Eineren blev
liggende så frisk og innbydende på den hvite sneen.
Da de hadde holdt på med dette en stund, stanset de, blev
stående og se nedover dalen, hvor den tett fallende sne seilte ned
i lette, svevende stimer. De blev tause, det var som den ene ventet
på at den annen skulde si noe.
Endelig sa Per:
«Nei, vi får vel se å komme nedover.»
Kristian så uvisst på ham:
«Ja—a, vi får vel det. Vil du ake først?»
«Nei, du kan ake først.»
Kristian dvelte litt, som han ennu ventet på noe, men så med
ett satte han skistaven i sneen og føk nedover.
Per blev stående litt, så på skrå bakover til fuglegarden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
