Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
råde så pojkin o fikk hora va han sku hå, ropa de från säggin: „Gé
ot honom, gé ot honom, annos gör han å mä oss allihop!4*
När han hadd fott skattn, rest han himm.
När han lämma skattn ot kuggin, tägkt han: „Nu går de ot
hälviti mä oss allihop. När int di fikk bukt mä honom di, som han
nu sist va, so får iggin ann häller".
Han fikk nu vara po kuggsgårdn o göra va han vild, för iggin
våga säjja nogo ot honom. Senn én gogg börja två soråd sloss.
Do skikka kuggin honom ti skilj åt dom, o di tror ja han bläi,
öfber-som ja int mér hord talas omm honom.
Jmfr Nyland II, sagorna 42—47.
35. Om tom tri pojkans arve.
(Lappträsk).
He va äin gaggo äin bisi, som hadd tri syner. So så an: „Igga
orkar ja fod ider mäir. Ni kan nu gå ut o sok lykkon idon". So
gav an åt te älst pojtjin äin gamal fiol, åt te millarst gav an äin
kvaernstäin, o te yggst fikk bara äin linnukko.
* Te älst to senn fiol o börja vander, men ti natten djikk an
inn i äin ria. Tser kläiv an upp i parsona o börja ti spel. Men
når vargan hord he, kom dom ti o huppa inn yvi ritroskoln. Pojtjin
jägka se nér ifrån parsona o stäggd inn dom. O so börja an åter
ti spel o vargan ti tjut. So kornd tmr äin räisander, o når han hord
tjute o fiölspéle, stäig an å slidan o sku ti si, kva e va för spitåkel,
som dom huld i rian. Men som an ypna dörn, kom vargan
utru-sandist. Men to stäig pojtjin framm o tö te räisand i kragan o så:
„Kva fån a du nu djörd? Nu komber du råkt ti Sibirjin! He va
ryska tjäjsams vargan, som ja sku laer ti spél". To bläi te räisand
rädd o gav åt pojtjin magg tusn mark, bara an bara sku va nöjder.
Te millarst pojtjin vandra å mä kvsernstäin up nakkan. Han
djikk o djikk o komd inn i äin stor skog. To hord an än daer va mytjy
folk förut, o so kröup an upp i äin höug grän mä te kvsernstäin
mässe. O bäst som e va, so komd e äin hop rövare o satt se undi
gränen o bräidd ut sin såker, gull o silver o alt kva dom nu hadd
för skatter. So sku dom ti däil tom skattren millan se. To så te
äina åt te anan: „Tu a int lämma framm änn alt kva du hår". „Om
int ja ha djörd he", så te anan, „so må Gud lät äin stör kvsernstäin
fall nider up me", så te anan. To va int pojtjin säin ti löt up stäin,
o han kvinna nider råkt mitt blånd rövaren. O tom allihop ti sköks,
o pojtjin ti tå all skattren däiras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
