- Project Runeberg -  Nyländska folksagor och -sägner /
114

(1896) [MARC] Author: Anders Allardt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alla tiggare och uslingar. När hon gaf åt tiggaren en bit bröd, så
klagade gammelmor på henne, och hon hade till följd häraf stort
obehag af sin man.

En vacker dag, när den unga värdinnan bakade bröd, kom
den onde i tiggaregestalt med ett litet barn på armen och bad.
att hon skulle baka en liten bulle åt barnet, som tiggaren bar på
armen. Ungmor tog genast en liten smula deg och bakade en liten
bulle. Gammelmor började genast knorra och gräla på ungmor.
Men ungmor satte bullen i ugnen att gräddas, och då hon tog den
ut därifrån, så var det den största af alla bullar, som någon
någonsin har bakat. Ungmor gaf bullen åt tiggaren, men gammelmor
ropade: »Klyf!* Då sade ungmor: „Jag har ingen knifu, och räkte
fortfarande bullen åt tiggarbarnet. Gammelmor ropade: „Bryt, bryt!u
Gammelmor, som var klädd i röd vinterhufva, blef slutligen så arg,
att hon upphörde att tala. Tiggaren tackade den unga värdinnan
och sade, att han ej behöfde bullen, men att han var kommen for
att straffa gammelmor för hennes stygghet. I detsamma flög
gammelmor ut genom skorstenspipan och ropade: „Bryt, bryt!“

När folket gick ut för att se, hvart gammelmor tog vägen, såg
man henne sitta fast vid flaggstången och ropa: „Klyf, klyf!“ I
skorstenspipan hade gumman sotat ned sina kläder, så att hon var alldeles
svart, utom en del af hufvan, som var röd, på bakre delen af
hufvu-det. Man hämtade en stege för att hjälpa henne ned, men då flög
hon till skogen, ropande: „Bryt, bryt!w Sedan dess har man sett
henne på många ställen i skogen sitta och knacka på förruttnade
trästammar och ropa: „Klyf, klyf!tt Och när man ser henne flyga,
ropar hon: „Bryt, bryt, bryt!“

111. „He ä äin tok, som svarar til alt.“
(Hindersby i Lappträsk).

Förr i vmrden, naer all djur kund tal, komd äin gaggo äin katto
löupandist mä mysse i munn.

Tser so mott un äin gumma.

„Kvart nu, kissan min?w frmga gumman.

„For häim menn stäikM, så katton. Men som un ypna munn,
slapp mysse undi äin stäin.

„He ä äin tok, som svarar til altM, så katton. O he a sidan
blivi til äitt ördstaev. %

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:01:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aanyland/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free