Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När foglana senn sku fara bort, va de én, som bläi utan vigga.
Fogeln sokt alla ställ, o ti slut fikk den si pojkin o gikk do ti honom
0 bijaerd sin vigga tibåks o så, at om han sku gé den, sku han bli lykkli.
Han gå do viggan tibåks, o fogeln så: „I onsda klokkan tolv
ska du staeda såln o laga alt i årnigg o bjuda bröllopsfolk, men int
förän den tidn, som ja ha sakt“, o so för hun bort.
Pojkin gikk do himm, o daer fraega brodrena strakst å honom,
om han hadd sitt nogo.
„Så int ni nogo, när ni va o valla?* så han.
Ot mödran så han: „Nu ska ni staeda såln o laga alt i årnigg;
1 onsda klokkan tolv ska ja holla bröllop*.
„Mä vemm ska du holla bröllop, som iggin brud hår?* så mödran.
Hun stäld ändo i årnigg, o han gikk o bjod bröllopsfolki ti
den tidn, som de va sakt. Alla, som han bjod, tykt, at han först sku
skaffa ot säj brud o senn bjuda ti bröllop. Han bå dom bara koma,
men int förän klokkan tolv. Nogra komd ti bröllopsgårdn tidigare,
än di va bätta, o när di fraega öfter brudn, vist iggin å nogon brud.
Do bläi di förarga, at han hadd narra dom.
„Va sku ni koma, förän denn tidn, som ni bläi bätta*, så han.
Nogra för i förargelsen himm tibåks, men én dél stanna kvar,
för di hadd rölit ti si, hur de sku sluta.
När klokkan va tolv, so bläi de et jud, som hordist logga vägar.
Do komd brudn o taernona, kokkar o musikanter o bröllopsjäster å
alla slag, o de bläi et bröllop, som man int hadd sitt makan té förut.
Brudn va en rik o vaker prinsässa, o bröllopsfolki, som hun hadd
mässäj, va bara prinsar o prinsässor, grevar o grevinnor.
I su dår räkt bröllope, o när de va slut, komd brudns får,
kug-gin, o bå, at brugumen sku fara o soka hansis nykklar, som han
tappa för su år senn. Brugumen börja fundéra, hur de sku gå té,
o fraega å brudn, om hun vist, hur han sku göra ti få tåg po
nykk-lana. Hun så do, at han sku gå mä denn vaegin framm, tils han
sku si et nybyggi. Ifrån de hiise går en vaeg, o när vaegin ä slut,
kommer de mogga trappor, o mä domm sku han fölga. „Senn
kommer du ti et rumm*, så hun, „o i de rumme ä mogga kistor, men
denn som ä närmast dörn, ska du öppna, o daer ska du få si en
nykel, o mä denn nykeln ska du öppna denn kistan, som denn nykeln
tår opp. Inn i denn kistan fins di förlörada nykklana, o när du ha
fott dom, ska du skynda däj bort, innan nogon sir däj, men du får
int si tibåks, för do går de däj illa*. Senn gå hun ot honom en viter
duk o så: „Om du blir huggri, bihover du bara bréda ut dukin o
önska däj måt, so ska du strakst få so myki du bihover*.
Han gikk mä den vaegin, som hun visa, o jord alt så, som hun
hadd sakt. När han hadd fott nykklana, skynda han säj tibåks, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
