Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
daer ién vika, so så kårn: „Nu bihyover int ja däj lägger; ja vil
aerlit bital däj, men int mä päggar, ja ska gié ot däj ién åsna, o naer
du säjjer: häj hopp, min åsna! so får den över bodi bärg o skögar“.
So för skräddarn himm, men po vaegin stjål dom åsnan uå onom.
Äfter ién tid gå svarvarn säj ti vandra, o anses mataposa blié
o slut. So komd an ti ién störer mörker skög. Daer komd sama
kår imöt onom o fruåga, va sors yrki an add.
»Svarvare“, svara an.
„Fölg mä mäj do“, så kårn.
Svarvarn jord så o. Dom komd ijänn ti sama slot, o svarvarn
blié myki vael imöttajiger. Naer an a vari po slote ién vika o
ar-biéta, so så kårn, at an sku fuå gå, o gå ti bitålnigg ot onom ién
säkk mä ién knyolpuåk i. Han sku bara bihyova säjja: „Ur säkkin
mä däj, knyolpuåk!“ so sku den koma ota säkkin o sluå o dägga,
tiss an sku säjja: „I säkkin mä däj, knyolpuåk!“ So så den dsör
kårn senn: »Dina bryoder a läggi stjäla uå säj alt, va dom a fuått,
hur ska de int gå mä däj, som ä dumber“.
Naer svarvarn för himm senn, so va dom o o stjål den uå onom.
Do skriék an: »Ur säkkin mä däj, knyolpuåk!“
Knyolpuåkin ti sluå tjyven, tiss an modist gié tibåks bodi
säkkin o borde o åsnan. Si, de va sama tjyv, som a stuli alt.
Naer svarvarn a fuått sina o bryodernas såker, för an himm,
o dom stäld ti iétt stört kalås daer senn, men int fikk ja var mae
po de.
140. Hur bön bläi riker.
(Ingå).
He va én goggo en bonde, som hadd tri syner. En då senn
sa den älsta ot fådran, at an sku vila a ut sin arvilott. Han sku
far ut o sok sin lykko i vaerdn. So fikk an o o gå se ut ti vandra.
Naer an a gått en bit, so mott an en gobbe po vaedjin, som
fraega, vart an sku gå.
»Ut o sok lykkon“, så pojtjin.
„Jé ot me päggana dina, so ska ja jé de lykko“, tykt gobben.
Pojtjin jord så o. So gå gobben ot an et börd, o an sku bara
bihov säj: »Börd, duk opp!** so sku an få gö måt. Senn tö pojtjin
borde sit o för o sova i et krögarställe.
Om nattn senn så krögarmör ot gobben sin: „Vi hår et dylikt
börd, vi ska tå o byt mä an“. — Si, un va bara po tjuvsko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
