Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
To va an uppklédd riktit från tupp o til tå, o so djikk an ti
traktorn o åt o drakk, sön an rsett bläi mitt i fyllon.
Naör an to kom ut, tjord äin finder härre inn up gårn o hadd
äin sliker fördärvat grander häst o slida.
„Aj, djäv åt me te hästn", så pojtjin.
„J6, jö“, så härrn o stäig ur slidan, o so satt pojtjin se yty o
för häim.
Up véjin mott an bifallniggsmann, men han tjänd igga pojtjin
mäir. Men pojtjin ropa: „Häj, gudå, int ska tu va so stör up de
mäir", o so börja dom språka. So så dom äin såro up rysamt lagkt
håld upp i äin gränskata, o pojtjin luva sut nér ena mä bysson sm,
men bifallniggsmann tykt, än an int sku kuna. So huld dom våd o
satt upp hästar o slidar o ännu tässutoin hundra mark. Pojtjin söut
o såron full nider jinast. Men bifallniggsmann va nyfitji ti si, om
un nu rsett va doder, o so spragg an ti. Nu va daer äin förskräklit
störer tömboska nidanför trae, o ti i te boskan hadd såron falli.
Bifallniggsmann gräina o gräina o kom ettarst rsett mitt i boskan.
To tö pojtjin framm fjåln o börja spsela o bifallniggsmann ti dansa.
Han räiv alt sönder klédren sin o fikk mogg ställ hol up sinne, men
pojtjin spaela bara. Naer an ettarst sluta, va bifallniggsmann mytjy
värre sönderrivi än pojtjin, naer han för först gaggon ti stånn.
So vénd pojtjin omm hästn o för mä bå hästana ti stånn o gav
åt härrn hästn tibåka, men såld bifallniggsmanns hästn.
To djikk bifallniggsmann o angav onon för stassbitjéntren, o
tom sku kom tå fast onon. Men pojtjin tö fjåln o börja spaela, o
to böija stassbitjéntren alla dansa.
Sidan sikka dom två kompanier soldåter ti tå fast onon, men
pojtjin spaela bara, o soldåtren dansa, sön dom vild do.
Men sidan djikk pojtjin ti traktorn åter o drakk so mytjy, än
an sovna, o to tö dom fast onon o tö fjåln å onon. So ford dom
onon ut ti stupstuttjin, men pojtjin bad, än an sku få säj noger ord
ännu. Tom kund int näikk onon, o so bad an dom hänt fjåln. He
modist dom o. Men bifallniggsmann, han bläi alt rädder räj, o så,
än dom sku bind fast onon vider bjärtjin.
Pojtjin fikk fjåln o börja spsela, o tom alla ti dansa, bo prästn
o klukkam o bitjéntren o alla, som va mge. Men värst va e mä
bifallniggsmann. Int kund han stå stilla, fast an va bondi. Han räiv
alt sönder klédren o sinne o skava ettarst tjytbitana ur kruppn, nser
an huppa o dansa möt bjärtjin. Sidan fråga prästn, kvaför pojtjin
va so llak mä bifallniggsmann, men pojtjin så, än e va för he, än
bifallniggsmann hadd plåga onon o tvigga onon ti tjéna o trgela för
so Htn lon.
Jmfr Nyland II, sagan 278.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
