Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 2. Revolutionsminnen från 1809, politiska och literära — »Nya skolans» Arkadien Historiska forskningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och den i förening med den engelska gör hvarje landstigning
omöjlig — tvärtom tros det, att vi genom Norges intagning komma
att hålla oss skadeslösa för Finland.»
Under det märkvärdiga året 1809 afsände unge R. täta
rapporter till sin far öfver konungens detronisering m. m. I sina
senare sjelfbiografiska anteckningar (af 1862) tänker R. med en
viss förstämning tillbaka på revolutionen och synes på gamla
dagar nästan benägen för att taga parti för den afsatte monarken.
Han yttrar nämligen der: »Det var med smärta jag såg oredorna i
€tt krig som fördes af både styrande och lydande utan beräkning och
-erfarenhet; hörde omkring mig högljudt talas om den stundande
revolutionen, hvarom ingen var i okunnighet mer än den olycklige
konungen sjelf; såg honom, efter erhållen underrättelse, inkomma
blek och nedslagen från Haga till sitt slott, utanför hvilket jag,
jemte otaliga andra nyfikna, mig befann, då han följande
förmiddag tillfångatogs.
Mot hans person, eller k. familjen, fans icke något agg, utom
hos de degraderade garderna. Om än icke några högljudda
röster höjdes till hans försvar, betraktade man det skedda som en
sorglig nödvändighet, ögonblickets oundgängliga kraf, och man
hogkom att under hans regering landet egt ett oafbrutet lugn
under alla stormarna utom oss, att hans styrelse varit rättvis och
hushållsam, med framsteg utan omstörtningar, och att hans
egentliga fel var oböjligheten för tidehvarfvets idol, och oförmågan att
leda de krig som derigenom oss påfördes.
Jag nödgades också bevitna, huru vestra arméen, mot
regen-tens vilja, intågade i Stockholm såsom uti en eröfrad stad; huru
dess chef på sin hvita häst indrack förtjusningen af gatuhyllning;
huru han tog sitt högqvarter i Vetenskapsakademiens nuvarande
hus*, med sina kanoner framför på planen; och hörde på alla
spisqvarter de stora orden om dessa och kommande mandater,
under det ryssame, obehindrade af åtminstone denna korps, fmgo
fortsätta sina inkräktningar till mera än en fotsbredd.»
Nog af, de politiska budkaflarna från unge R. till lagmannen
voro lifliga och underhållande, men då de hunno fram till
Kisa-trakten egde de icke just alltid nyhetens behag. Icke heller de
* Det s. k. Westmanska huset i Adolf-Fredriks församling, inköpt af
Vetenskapsakademien 1828.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
