Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 3. Verksamhet i Götiska förbundet — Inträde i Vitterhetsakademien — Samlingsverk öfver skrock och trollerier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagna, som pastor till dagligt bruk nödvändigt behöfde, äfvensom
af kyrkans gamla permebref, tryckta böcker, kungörelser och
förordningar, hvilka tvänne sistnämnda slags handlingar ilerestädes
äro i en förfärlig oordning; och skulle biskopens tillstånd sökas
om någon enskild ville, för samlingars skull, låna något af de
förra. Äfven borde presterskapet tillhållas att för efterverldens
upplysning fullgöra sina gamla skyldigheter att i kyrkoboken
uppteckna sådana, orten i synnerhet rörande händelser, som i tidens
allmänna handlingar icke få något rum.
Att föryttra gamla skrudar, bilder, kärl, redskaper o. s. v.,
hvilka försålda inbringade föga penningar, men vårdade alltid
lemna efterkommande en åskådlig upplysning om tidens konster
och bruk, äfven om de ej ega ett omedelbart historiskt värde,
%
anser R. böra förbjudas, och deras noggranna förvarande samt
antecknande påbjudas.
Förf. inlåter sig härefter på några specialiteter, som vi anse
oss böra förbigå, och fortsätter sedan sin framställning i följande
kraftiga ordalag.
• »Sedan kroppens helsa blifvit andans föredragen, hafva bruk
och lagar att ej mera begrafva de döda i kyrkorna, varit
hvarandra följaktiga. Med en opinion, som förklarat upprättandet af
en minnesvård för ett vanpassadt skryt, hafva de täflat att från
dessa rum uttränga allt menskligt intresse. Fåfängt söker man
nalkas gudomligheten utan medlare; i ett tempel, som hyser
stoftet af män, stora genom bragders, snillets, eller ärans glans,
aktningsvärda genom dygder, lifvas åtrån och beundran för det höga,
och i ett rum, der man omgifves af konstens verk och allt hvad
man egt dyrbart af efterdömet, af vänner och slägt, måste
begäret till det goda vara äfven så stort, som andakten. Tidens
lynne uttrycker äfven häruti sitt förakt för dessa mellanlänkar;
vill oförtäckt skåda det högsta, och det oundvikliga straffet af
tomhet och nedslagenhet uteblifver ej. Våra nya kyrkor bära
vitne härom; deras nakenhet nedtrycker sinnet. Skulle bruket
äfven tillåta uppresandet af ett monument, hvem ville väl
der-med pryda ett ställe, der dess egare ej hvilar; och huru många
ega väl förmåga att föranstalta en sådan vård, som kunde på en
kyrkogård trotsa väderlekens förstörelser och vederbörandes
nitälskan att också derifrån vid minsta förevändning bortrödja den-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
