Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 3. Verksamhet i Götiska förbundet — Inträde i Vitterhetsakademien — Samlingsverk öfver skrock och trollerier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såsom ett allmänt omdöme yttrar E. G. Geijer, uti sin i
Idunas elfte häfte 1845 tryckta berättelse om Götiska förbundets
stiftelse och verksamhet, att »förbundsbrodem Rääf i Småland
var genom sina betydande samlingar och sina allvarliga studier
verksam för förbundets ändamål».
Då förbundet slutligen den 10 nov. 1844 högtidligen
upplöstes, valdes Rääf till ordförande och öppnade sammankomsten med
ett anförande, som är för hans personlighet och åsigter så
betydelsefullt, att vi ej anse oss kunna underlåta att i hans
lefnads-teckning intaga det samma, ehuru det finnes aftryckt hos B. E.
Malmström m. fl. R. yttrade sig som följer: •
»Vi hafva, mina förbundsbröder, tillbragt vår ungdom uti
ett af dessa sällsynta tidehvarf, då tänkesätt och händelser, länge
och omärkligt förberedda, frambryta i oemotståndliga massor att
allt omstörta. Vi sågo personligheten, med härskri af frihet, yrka
rättigheter, utan pligter. Vi sågo denna sjelfviskhet afskudda alla
band af undersåtlig lydnad, af häfd och erfarenhet. Vi sågo
detta unga raseri med penna och svärd bekämpa och öfvervinna
det gamlas åldrade försvarare, men också huruledes, enligt en
ovanskelig lag, våld slutligen styrde våld, samt huru alla senare
bemödanden ej mera förmått än att dölja de djupa såren utan
att kunna dem läka, och att föra verlden till det fridlösa lugn
hvaruti vi nu lefva.
Vi hörde, dermed samtidigt, filosofien allvarligt yrka att all
visshet kunde härledas från antagandet af ett Jag. Vi oroades
af gäckerier och tvifvel mot fromhetens tro, mot företrädenas,
mot ålderdomens, sjelfva föräldramyndighetens dittills vördade
rätt. Vi sågo också då det franska snillets glänsande lusteldar
förvandlade, liksom det sker uti en fantasmagori, från fargrika
och glada bilder till äckliga och sedeslösa skepnader. Uti
Tyskland sågo vi poesien, efter en kort tid för mästerliga skapelser,
qväfvas stundom uti mystikens olösliga bindlar, stundom af
gas-fylda ordstormar. Vi läste historieskrifvare, som med nedsänkta
blickar vandrade på en midt emellan partierna snörrätt utstakad
stråt, troende sig hafva uppfylt rättvisans kraf då de, i den mån
de framskredo, utdelade, i lika mått åt den högra sidan som åt
den venstra, sitt klander för öfverdrifter; sökande menskligt
ill-fund till ursprung för alla händelser och i felsteg, som bort und-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
