Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 4. Utvandring till förfädernas bygd — Claes Livijn och hans söner — Rääf såsom sagoberättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berättas att han på sin ålderdom beslutat antaga kristna läran
och låta döpa sig uti den då nyligen bygda N. Wij kyrka. På
vägen dit medförde han nyckeln till sin spannmålsbod, men
betänkte att denne vore honom en öfverflödig börda, hvarför han
gömde honom under en ganska stor sten, som står på en smal
bergpall strax ofvan om vägen, midt emot gårdens största och
gräsbördigaste mader, med yttrad föresats att vid hemgåendet
återtaga sin nyckel och med det samma kasta stenen Öfver vägen,
maderna och ån upp på det gent emot belägna Ufveberget.
Då Buhle erhållit dop och hemvandrande ämnade verkställa
hvad han hade beslutat, förmådde han icke ens röra stenen,
mycket mindre slunga honom till det aflägsna berget. Under harmen
att hafva förlorat sin gamla styrka, och under bemödandet att
rubba stenen, blef han sjuk af ondska och ansträngning, och
måste föras på en oxdrög till hemmet, der han genast dog och
blef begrafven vid de stenar som der äro uppresta.
Den ofta eftersökta guldnyckeln lär fortfarande finnas på sin
plats, och har gifvit åt sin orubbliga betäckning namn af
Nyckelstenen.
Nejden kring Buhlsjö är särdeles intagande och ligger ännu
i dag isolerad från jernvägar och andra den nyare tidens
uppfinningar, hvilka R. så lifligt afskydde *. I stora jernbeslagna
kistor — för att lättare kunna räddas vid möjligen uppstående
eldsvåda — förvaras här ännu den gamles handskriftsamlingar
och korrespondens, och man kan i denna natursköna, ensliga
omgifning med de höga raka tallarna och de väldiga klippblocken
lättare förstå, att L. F. Rääf blef just sådan som han blef, så
sträng och så oböjlig. Men Buhlsjö-ån har äkta perlor på djupet,
och så är det äfven med R:s karakter, om man tränger närmare
in i densamma**.
* För att anföra ett exempel på de urgamla kommunikationer som i
dessa trakter ännu stundom förekomma, kan nämnas att vid herresätet Aspenäs
finnes ingen körväg, utan man begagnar fårja, fastän gården ligger på en udde,
icke på en ö.
** »Genom Ydre rinner en ström, Buhlsjöån — skrifver R. i sin
sjelf-biografi i Biogr. Lex. — bördig på snäckan Mya Margaritifera, hvarur
fordom erhållits talrika och vackra äkta perlor, nu i aftagande, liksom all
naturens alstringsförmåga. Uppmärksammande siaren v. Linnés upptäckt att,
enligt hans eget uttryck, impregnera perlor i denna mussla, d. v. s. tvinga henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
