Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 4. Utvandring till förfädernas bygd — Claes Livijn och hans söner — Rääf såsom sagoberättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tragiskt som det med en hastighet utan like krossat sitt verktyg.
Det är ett afskyvärdt exempel mot vårt begär att tro vår vilja
fri och våra handlingar endast af den beroende, att se ett snille,
i samma ögonblick som ödet honom fördömt, öfvergifvas af sin
rådighet och alla sina talanger, och en ofantlig makt upplösas
och fly för darrande fiender. Det är så som insekten icke är
mäktig att undfly en orm som tjusar och förtär honom.
Napoleon sjelf har utan tvifvel aldrig egt idé om sin höga
bestämmelse, och denna brist har ofta röjt sig uti en viss småaktighet
i allt det tilltagsna och ett småtyranni mot enskilda, hvilket visar
blott ett ilskefullt lynne, och som ensamt mot nationerna bort
utöfvas.–»
Det är ju ett ganska minnesvärdt uttalande af en ung man,
som befann sig midt uppe i de verldshistoriska tilldragelser hvilka
han med så mycket lugn bedömde. Brefven från Rääf till Livijn
innehålla åtskilliga andra bistert allvarliga yttranden om samtida
företeelser inom politik och literatur, till hvilka vi här blott
hänvisa, men vi skola redan i detta sammanhang framlägga ett bref
som företer en annan egenskap hos den mångsidige mannen.
En af våra framstående vetenskapsmän* har berättat för oss,
att till hans käraste barndomsminnen höra de stunder då han i
gubben Rääfs knä eller vid hans sida i soffan fick höra honom
berätta sagor. Vi ega ett märkligt vitnesbörd om denna R:s
förmåga, i och med ett litet originelt opus, som han nedskref en
augustidag 1831 och sände till Claes Livijns unga söner, hvilka
sommartiden stundom vistades på Buhlsjö. Den ifrågavarande
skizzen är genomträngd af en frisk, poetisk flägt, på samma gång
som den innehåller en och annan mustig politisk släng.
Observeras må, att enligt Rääfs anteckning medföljde alla de i detta
bref till gossarna Livijn omtalade sakerna. Brefvet lyder sålunda:
Häromdagen gick jag mig ut i den mörka skogen, och kom
till en stor mosse, der hjortronen lyste röda och präktiga emellan
höga tallar. Då tänkte jag, som jag ofta brukar göra, på eder,
små vänner, huru roligt vi mången vinterqväll haft i pappas
kammare, och jag önskade att ni måtte vara här för att kunna
fröjda eder åt landets alla herrligheter, eller att jag åtminstone
* D:r Hans Hildebrand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
