Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 7. Ljungeldar på Riddarhuset: riksdagsscener och debatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvila under den tredje dagen är säkert, om de icke för längre
tid blifva onyttiga.»
Efter att hafva fästat uppmärksamheten på flera andra
missförhållanden vid skjutsningen, tillägger R.:
»Det vore att tillvita mina medborgare en allt för stor
sorglöshet, om jag icke bekände att föreställningar både inför den
lagstiftande makten och allmänheten ofta härom blifvit gjorda;
orsaken hvarför ingen rättelse derpå följt, igenfinnes ej sällan i
vårt fädernesland, och måste sökas i den egenskap denna
inrättning eger gemensam med hvarje annan skadlig, att åtminstone
vara gagnelig för några.»
Den inrättning R. ville föreslå till skjutsens förbättrande,
var — sade han — hvarken ny, eller i saknad af exempel för
sin möjlighet; utan att betunga staten med annat än en del af
första verkställigheten, skulle den för framtiden återgifva honom
betydliga inkomster och föröka de resandes beqvämlighet med
upphäfvande af andra medborgares lidande.’ Håll- och
reservskjutsen kunde fullkomligt upphöra, dels för sin skadlighet, dels
derför att att de hemman, som utgöra den, icke äro mera
skattfria än de hvilka äro befriade derifrån.
Skjutsen vid hvarje gästgifvaregård borde bestridas af en
entreprenör, hvilken vore förbunden att genast efter den resandes
ankomst förse honom med hästar och åkdon till nästa ombyte.
Den betalning han komme att erhålla för hvarje mil bestämdes af
minsta anbudet på entreprenadauktionen; den blefve således lämpa^
efter olika orters olika tillgång på hästar och foder, men på hvart
ställe beständigt lika under hela den tid hvaruti entreprenören
ingått; om någon embetsman eller vissa valda deputerade tillsågo
att det verkligen minsta anbudet blefve antaget vid dessa
auktioner, kunde skjutslegan aldrig öfverstiga sitt rätta värde, det vill
säga: hvad som på annat sätt och under lika tid kunde förtjenas.
Entreprenören borde vara försedd ,med närboende, bofasta
borgesmän, hvilka i händelse af brist hos honom, fingo anskaffa
skjutsen, och hvilkas namn, tillika med den förres ackord, borde
kungöras till allmän rättelse.
Sin framställning afslutar R. med dessa ord: »Det inkast
af vigt som torde kunna göras mot detta förslag: att jordbrukaren
skulle beröfvas en penningförtjenst hvaraf han ofta är i det yttersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
