Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 7. Ljungeldar på Riddarhuset: riksdagsscener och debatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det utvaldaste profstycke på liberalismens förmåga af knagglig
stil, oreda i uppställning och kretsgång i hänvisningar», med
andra ord förslaget till en nyare och humanare strafflag.
Redan 1845 hade man lyckats att af riksdagens majoritet få
principerna för den nya strafflagen godkända; men ehuru K. M:t
påföljande riksdag ånyo gjorde proposition om antagande af den vid
föregående riksdag framlagda strafflagen, lyckades det likväl icke
under hela konung Oskars femtonåriga regering att genomföra
denna reform, hvilket jemte så mycket annat lemnades i arf att
utföras af de män som efterträdaren konung Karl XV kallade till
sina rådgifvare *.
Det var i alla fall en högst märkvärdig och intressant
diskussion, som egentligen genom R:s uppträdande i denna fråga
utspann sig på riddarhuset den 18 december 1847, och våra läsare
skola säkert utan att tröttna inhemta hufvudsakliga förloppet dervid.
Det heter i protokollet: »Hr Rääf, Leonh. Fredr., uppläste
ett så lydande anförande : Då jag nu uppträder i afsigt att
granska den nya straffbalk som blifvit riksens ständer förelagd, i
förening med lag för verkställighet af fängelsestraff, och författning
om den förstnämndes införande, lärer mången finna otillbörligt
att en man, föga bevandrad uti hithörande kunskaper, vågat ett
så svårt värf sig åtaga.
Länge har jag också väntat att någon värdigare och
skickligare skulle här skärskåda denna riksdags, kanhända samtidens
vigtigaste fråga; men ändock har tystnaden förblifvit allmän,
oak-tadt lagutskottets verksamhet redan börjat. Jag har derför vågat
ännu en gång förlita mig på det öfverseende hvarmed mina goda
afsigter här blifvit bemötta, öfvertygad, i fall jag lyckas gifva ett
sant uttryck åt den känsla af bestörtning, som dessa lagförslag
uppväckt, att ett verkligt gagn vore beredt för fädernesland och
konung, hvilkens ädla syftemål blifvit på ett så litet
tillfredsställande sätt understödda, och att, om de bevis jag anför ej äro de
djupaste, de egentligaste, de riktigaste, skola dessa ofullkomligheter
. framkalla en ännu mera genomgripande granskning.
Dock bör jag förut hafva äran anmärka, att öfriga
riksdagsgöro-mål och andra allmänna befattningar, som mig för närvarande åligga,
icke lemnat nog tid att upptaga på långt när alla de brister hvar-
* Dalman, anf. arb. h. 4, s. 119.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
