Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 7. Ljungeldar på Riddarhuset: riksdagsscener och debatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begagnas, vore öfver de använda medlen mindre att klaga;
men dessa hus äro så inredda, att de till intet annat ändamål
kunna blifva brukbara, endast qvarstå såsom minnesvårdar af ett
tillstånd, hvaruti vi aldrig behöft komma.
Från utlandet höras en mängd uppgifter, än lastande, än
prisande fängelsestraffet; än berömmande det ena, än det andra af
dess olika systemer; motsägelser som bevisa att ingen säker
erfarenhet ännu Vunnits, och, der denna bäst utfallit, bekräftande, att
hvad som för det ena landets och folkets seder och lynnen är
passande, kan vara tvärtom för det andra, hvarom Sveriges
förutnämnda allmänna omdöme bär ett ojäfaktigt vitnesbörd, bättre
att efterfölja än drömda teoriers irrbilder.
Icke förkastar jag fängelsestraff; sådant har i alla tider
funnits och lärer städse blifva behöfligt. Jag tillstyrker
ensamhets-fangelse för ransakningsfångar, kanske ock vid början af
fängelsestraff ; men jag afstyrker dess utsträckning till ersättning för nästan
alla andra straff, emedan dess vanlighet gör det föraktadt; jag
afstyrker det för dess omåttliga dyrhet, som ökar den förorättades
lidande genom underhållskostnad åt brottslingen; jag afstyrker det
i den klemighet hvarmed det nu föreslås; jag afstyrker det,
emedan dess högsta grad, ensamhet i mörker, är en grymhet vida
utöfver alla kroppsplågor, dock ingalunda tjenande till varnagel,
emedan fasan af en dylik belägenhet, som i vanliga lifvet aldrig
förekommer, också icke kan i allmänhetens föreställning intränga;
och jag afstyrker det slutligen såsom medel till förbättring; ty
den skall aldrig åstadkommas uti ensligheten, aldrig uti en atmosfer
af last.
Före antagandet af nu gällande lag qvarfans mången
egenskap af fordna folkting vid våra häradsrätter. De bevistades af
all domsagans adel, dess presterskap och besutna allmoge; ibland
af landshöfdingen, städse af ortens öfrige tjenstemän. Lagarna
voro då visserligen ej så fullständiga som nu uti hvarjehanda
kasus, men bestämda emellan brott och straff. Deras sällan
undergångna förändringar, den kunskap hvar man om dem egde,
nämndens ålder och erfarenhet, närvaron af en talrik, upplyst och
lag-kunnig folkmängd, hade kunnat tjena såsom motvigter mot en
godtycklig latitud, om den då funnits.
Nu åter, när allt detta, med några få undantag i aflägsna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
