Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 7. Ljungeldar på Riddarhuset: riksdagsscener och debatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klokare, den reglementerade ej och det är reglementeringen som
i dessa tider bortskämmer allt. Då rättade man sig efter brottets
beskaffenhet och lämpade sig efter sina tillgångar och den
personlighet man hade för sig. Det har blifvit sagdt, att äfven i 1734
års lag funnes otydlighet. Visserligen får man den länge nog
begrunda, innan man finner meningen; men då man en gång
henne träffat, är den sann och klar. Öfver den nya lagen
be-höfver man ej långt grubbel, af skäl, att i dess tankar ej finnes
något djup. Om de bevis på dålig redaktion, jag hittills
upp-gifvit, ej äro tillräckliga, finnas flere i beredskap. Det
förekommer i 28 kap. 16 § om embetsman, som gjort tillgrepp af
penningar, eller förskingrat medel, eller »har han till bristens
döljande företett veterligen oriktiga verifikationer . . .», hvarvid man
skäligen kan fråga, först om verifikation på underslef någonsin
kan vara riktig och sedan, i fall ordet oriktig ansetts behöfligt,
om tänkbart är att en sådan verifikationens oriktighet kan vara
oveterlig för samma person när hail, efter §:s eget uttryck,
deri-genom vill dölja sitt tillgrepp.»
Grefve Posse replikerade härvid: »Jag beder om förlåtelse att
jag ännu en gång faller ridd. och ad. besvärlig med mitt yttrande;
men hvad hr Rääf nyss anfört, som bevis på fel i redaktion, kan jag
ej lemna obesvaradt. Hr Rääf har, om jag ej hört orätt, sagt, att
en verifikation ej kan vara veterligen oriktig. Detta måste dock
vara orätt påstådt, ty om en kronofogde, som kommit på balans,
verificerar sin uppbörd med en af länsman eller fjerdingsman
emottagen qvittens, så kan denna qvittens ej allenast vara oriktig
utan äfven vara det kronofogden oveterligen.»
Nu blandade sig Hartmansdorff i leken och kom R. till
undsättning. »Herr grefve Posse» — yttrade han — »har mot hr
Rääf anmärkt, hurusom den strafflag, hvilken nu är föreslagen,
troligen skulle blifva verksam nog. Men hvarför hafva då brotten
så märkeligen tilltagit sedan kroppsstraffen upphört, om ej derför,
att illgerningsmännen ej frukta de straff, som i stället blifvit
införda, och att, på sätt hr Rääf redan anmärkt, det egentligen är
kyrkoplikten såsom ett slags skamstraff, hvilket de nu förnämligast
rädas för. Och likväl vill man i det nya lagförslaget borttaga
skamstraffen. Det går visserligen an, att sålunda göra rön och
och försök i lagstiftningen; men följden blifver utan tvifvel den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
