Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 8. Medborgerliga utmärkelser — Ydrebeskrifningen och Rääfs öfriga skriftställarskap; utbildningen af fäderneärfda egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ydredrottens sista dagar; hans mausoleum vid sjön Lägeln.
Det var på sommaren 1872, som gamle R. gick till hvila
från den nya tiden och från alla dess, enligt hans åsigt,
förderf-liga påfund. Sin graf hade han länge sedan tillredt, i det han
1859 af K. Maj:t erhållit tillstånd att för detta ändamål spränga
en hviloplats åt sig i en klippa vid Forssnäs. Sedan ganska stora
mödor och kostnader blifvit derpå nedlagda, visade det sig att
bergsyran icke upphörde att nedsippra, till men för de
minnesmärken, han här ville bevara åt en kommande forskning. Han
lät derför i stället nere vid viken af den insjö, der Forssnäs är
beläget, hvälfva åt sig en graf, hvars ingång är igenmurad och
hvarpå, enligt hans eget förordnande, intet monument eller annat
angifver den björkbeväxta kullens innehåll.
Oaktadt den aftyning, som en tid försiggått, hade R:s
närmaste icke väntat hans frånfalle så hastigt som det omsider
inträffade. Han hade ännu dagen förut kunnat uppehålla sig på en
af de lugnaste och soligaste platser i trädgården, der den vackra
viken skymtar fram mellan de lummiga träden och der sedan en
bautasten blifvit upprest till hans minne — men då hans äldste
son en söndag, den 9 juni 1872, från sin närbelägna gård kom till
Forssnäs att se om fadern, låg denne till sängs och besvarade
icke helsningen. Sonen upprepade med högre stämma sina ord,
och den gamle yttrade då: »Jaså, det är du; ja, jag ligger nu i
dödskampen». En stund derefter frågade han hvad klockan var
och drog derpå helt lugnt och stilla sitt sistä andetag, hvarvid ett
vänligt uttryck lär spridt sig öfver de i lifstiden oftast stränga
an-letsdragen.
Det berättas hafva varit ett särdeles högtidligt ögonblick, då
prosten Hedner på grafkullen nere vid stranden af sjön uttalade
välsignelse öfver sin gamle väns stoft, efter det sjelfva
jordfästningen försiggått i sockenkyrkan.
»Det händer, fastän sällan» — yttrade Hedner i inledningen
till denna parentation * — »att de ämnen, man vid en minnes-
9 »Minnesord öfver kammarjunkaren, kommendören af K. N. O.
välborne herr Leonhard Fredrik Räaf. Vid dess graf på Forssnäs den I juli
1872 af A. Hedner» (Linköping 1872, 16 sidor).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
