Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atterbom till Rääf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tunesam.
Ett löjligt tidsfördrif!
Troubadour.
Det gladaste 1
Förr’n dagen än med sömnens guld på kindren
beskådat verlden, och med rosenfingrar
sin moder, solen, sakta hade uppväckt,
då gick jag re’n, med fria hår och tankar,
igenom lund och stad och berg och dalar,
än i palats, än uti bondekojan,
mottagen hjertligt af båd’ hög och låg;
jag gick i dag ifrån Provences parker
för att i morgon spegla mig i Gletscher
och att, från Vatikan i öfvermorgon,
förvånas öfver verldsstorhetens graf.
Det föreföll mig liksom modren konsten
mig skötte såsom hönan sina pullor,
och aldrig sörjde jag för tak och föda
som hvarje konstvän, hvarje träd mig tillböd.
Molay.
Hvad! Ingenstädes bofast?
Troubadour.
Konstnärns lefnad
är ju en pelegrims. På intet ställe
af jorden är hans hemvist. — Oupphörligt
han ilar efter en klenod, som synbar,
men oupphinnelig, för honom sväfvar.
Ack, att jag det förgat! — Jag dåre ville
mig skaffa hus och hem och ljufva lugnet;
jag fick det ock, men det var grafvens lugn.
Min hippogryf, af Hymens betsel tämd,
snart fälde sina öron som en åsna.
Jag arme måste, uti lyrans ställe,
nu taga sländan, sjelf mig hugga ved,
arbeta och mig plåga för den lyckan
att få om qvällen krypa bakom ugnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
