Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livijn och Rääf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slösa hvarjehanda sjukdomar etc., med dylikt kan jag tjena dig
i mängd.
Med hr Seton, som tyckes vara en drifvande man, är jag i
en jfrig brefvexling. Han erhåller nu mina anmärkningar vid
proftrycken till Diplomatarium och du gör ganska väl att mana
och ideligen mana redaktionen till den samvetsgrannaste
nog-granhet, utan hvilken arbetet mera skadar än gagnar.
Känner ni i Stockholm att Sverige har hungersnöd? Att
minst 10, ofta 20 tiggare om dagen trängas i våra kök, att i
denna ort, som vanligen eger full tillgång af spanmål, tunnan
nu gäller 25 rdr, snart skall gå till 30 och inom denna månads
slut ej mera kunna här köpas; att den hälften af allmogen, som
utgöres af torpare och smärre hemmansdelegare, allmänt äter
bröd af agnar, björkbark och hvit mossa — de förra vida
lyckligare, emedan de éga husbönder med hjerta och förmåga, de
senare mer att beklaga, som i följd af raseriet att sjelf ega och
klyfva jord, hafva intet ryggvärn, blott skulder.
De roliga riksens ständer — denna torntupp som drifs af
opinionsvädret ur Arguses b—del! Månne vi skola träffas under
nästa riksdag, för att besluta om qvinnans fullmyndighet, om
upphäfvandet af gamla arfsordningen och bördsrätten m. m.
Angenämare vore, om du toge din äldste gosse på armarna och
vandrade hit till mina skogar, för att gifva honom litet ren luft
och en hjertefägnad åt din tillgifnaste
Leonhard Fr. Rääf.
Livijn till Rääf.
Stockholm d. 18 juli 1831.
Förr kunde en stockholmsbo regalera sina vänner på landet
med ett hederligt assortiment af diverse nyheter. Denna rörelse
är nu mera förbi, sedan tidningsskrifvarne drifva dermed * näring
en gross. Likväl fins det tvänne saker, som sätta
stockholms-boarnes hunger i beständig rörelse — den ena är koleran, hvars
namn är tillräckligt att jaga dödens blekhet öfver den raskaste
liberals kinder, och som skulle lätteligen förmå »en lättsinnig
åskådare» (för att tala med Liljegren) att tro, det Stockholm vore
bebodt af blodlösa spöken, derest ej det andra talämnet, eller
händelserna i Ryssland, gaf verksamhet och lif åt tungor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
