Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strödda bref från L. F. Rääf - Rääf till gr. Giech
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<lerit, memorans, arces magnificas, quamque pulchram eas
cingen-tem naturam.
Quam illa libenter tam sibi cara loca revisere vellet! Quod
autem quum fieri non possit, contenta erit, si reverentiam
gra-tamque mentem rite possit verbis testificari.
Quaesivit, numquid mittendum haberem, quod monumentum
esse posset in Thurnau perennius talium gratae suae mentis sensuum.
Quid docto Te Mecaenate dignius mittere possum, quam
Ac-tum, bibliothecae Tuae inserendum, gloriosissimo Sueciae aevo
scrip-tum, rem quidem simplicem tractans, quod autem manu propria
subsignarunt viri, qui tum patriam meam regebant, et inter eos
Axelius Oxenstjerna, magnorum maximus — caussis solummodo
politicis cogentibus, hostis — animo vero humanitatis, gloriae et
scientiarum amicus.’
Numen summum Te semper tueare, Comes illustrissime,
con-jugem Tuam celsam, magnae spei liberos, totamque domum,
sub-misse optat
humillimus Tuus
L. F. Rääf.
Cubicularius. — De. Reg. Ord. de
stella polari Eques. — Acad. Litt.
Human. Hist. et Antiquitat.
mem-brum cet.
Öfversättning, af R:s hand:
Högvälbome grefve!
Uti det ailägsna land, dit verldens sydligare folk pläga
förlägga idel snö och froster, brinner likväl för eder, Tit., ett hjerta
af den varmaste och outsläckligaste tacksamhet.
Det är faderns till den lyckliga Kerstin som förliden
sommar, under beskydd af presidenten v. Hartmansdorff, fick på
Thurnau njuta behaget af den ädlaste gästfrihet.
Under nordens långa vinteraftnar har hon ofta vid belysning
af våra norrsken, ofta vid den flammande brasan, omtalat det
lyckliga familjelif hvaruti hon der fått deltaga, de präktiga slott
hon besett och den rika natur dem omgifver.
Huru gerna skulle hon icke vilja återse för henne så kära
ställen! Men då detta icke nu är möjligt, anhåller hon att få
frambära sin vördnad och sin erkänsla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
