Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kommentarer och Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sina taflor och berättelser anfört ett kuriöst drag, humledes
Ar-nell en gång sällskapade med en f. d. universitetskamrat som
blifvit Amells underlydande i egenskap af länets skarprättare.
Liksom andra rikets landshöfdingar, var Amell nödsakad att
deltaga i det spioneringssystem som af Karl Johan infördes från
Frankrike, i det dem ålåg att till utrikesministern inkomma med
veckorapporter öfver stämningen i landet. Så skrifver Amell från
landshöfdingeresidenset i Halmstad 1821 till L. von Engeström:
»Jag kan ej underlåta att göra de flesta den rättvisan, att intet
missnöje yttrat sig mot kungen och jag vill med mitt hufvud
ansvara för massans trohet emot honom och dess dynasti».
Af korrespondensen med Engeström finner man för öfrigt,
att Amell redan 1821 synes varit på väg att falla i onåd. Han
skrifver till L. von Engeström 15 jan. 1821: »Jag kan ej bringa
ur min öfvertygelse att Hans Maj:t varit missnöjd och detta oroar
mig till den grad att jag ej kunnat sofva och att jag nu
verkligen är på det högsta upprörd; men om jag i någon mån varit
nyttig, skall uppoffringen af mitt lugn ej vara för stor och jag
skall med denna öfvertygelse äfven uthärda den största af alla
verldsliga olyckor: min älskade konungs onåd. I hvad tillstånd
jag än må komma, skall jag aldrig svigta i min trohet emot
honom, och de som känna min karakter, skola säkert ej tvifla att
jag till grafven uppfyller mitt löfte.
Äfvenledes framgår af brefvexlingen att Amell som
lands-höfding i Halland var svagt aflönad och fick trösta sig med äran
så godt han kunde. I januari 1821 skrifver han till Engeström:
»Det låter till äfventyrs något skrytsamt att omtala min reception
här i Halmstad vid min återkomst från Stockholm, men då den
möjligtvis från annan hand kunde vanstäld komma fram till Eders
Excellens, håller jag före det vara bäst att sjelf omtala den, under
försäkran att jag derom var alldeles okunnig och att det var mig
alldeles omöjligt förekomma den.
Man hade först utspridt att jag på resan kört omkull och
brutit armar och ben af mig, och då man sedermera erfor, att
blott första hälften af berättelsen var sann, allmänt berättat att
jag ej mera skulle återkomma till länet, emedan jag blifvit
annorstädes transporterad. När nu mitt förbud anlände, tog
glädjen det goda folket; magistraten och stadens äldste mötte mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
