Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kommentarer och Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Acken (vid Elbe) skrifver han i okt. 1813:
»En löjlig anekdot: Konungen i Sachsen, som nu drager
med Napoleon i falt, har utgifvit en proklamation, hvaruti han
for Guds skull beder sina trogna undersåter ej taga sig det orådet
före, att på sätt skedt är löpa öfver till fienden. Hufvudskälen
äro dels att han ständigt regerat beskedligt, dels att de till största
delen voro ofödda när han redan regerade, hvadan han ock
anser sig som deras fader. Men förmaningen lär ej hafva haft önskad
verkan, ty i Dessau skola sachsiska officerare druckit vår
kronprins’ skål och offentligen omtalat, det de ernade gå öfver när
tillfälle erbjöd sig.»
Vidare har han, från Sondershausen i slutet af samma månad
och år, detta drag att meddela:
»Tyskarne äro tyskar. Ett bevis derpå. Då vi kommo till
staden Mlihlhausen, som har 1,100 hus och 4 förstäder
dessutom, hade man der upprest en äreport, mycket finurlig af
granris, och der uppe syntes ett hvitt papper, hvarpå var med röda
bokstäfver textadt ett »Lebe Hoch» för »der Befreier des
Deutsch-land». Just ungefar som vi i Linköping vid höstterminens slut
hedrade rektor Wallman.»
Och från Hildesheim berättar han i nov. 1813 följande
kostliga episod:
»På museum hade jag nära kommit i delo med vaktmästaren
för en tungusers skuld. Det låter löjligt, men saken var likvisst
så. Jag och Roos besågo museum tillsammans; i ett skåp var
en tunguser uppstäld i hela sin skrud med skinnlappar, jembitar
och andra solida saker. Något besattare och osmakligare har
jag aldrig sett, jag började med full hals att skratta, och som
detta fortfor vid uppvisandet af hans trolltrumma m. m. sade
vaktmästaren ganska allvarsamt: »Skratta, skratta ni, mina herrar!
Han är och förblifver ändå en tunguser.» Ganska sant — tänkte
jag inom mig sjelf. Jag beder dig att du gör dig det nöjet, att
uti det engelska verket om Rysslands innevånares drägter uppslå
den tungusiska och placera sedan en viss, oss noga bekant
persons hufvud dertill*, så skall du sjelf ingalunda gråta.» — Sid.
10, 14, 15, 17, 60—62, 269—299.
* Antagligen en anspelning på Wallmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
