Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till det ryska krigets historia under Konung Johan IIIs regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Danmark hade äfven vid denna tid börjat gripa in i
Livlands bistoria. Waldemar Seier intog under ett korståg
till Estland d$tta land samt lät lägga grundstenen till det
blifvande Reval1); men eröfringarne kunde ej länge behållas,
och Waldemar Atterdag afträdde formligen de danska
be-sittningarne 13462) för en penningsumma till tyska
ordens-mästaren, hvarpå de danske embetsmännen afreste, sedan de
öfverlemnat Estland’åt ordens fullmäktige. Påfven och
kejsaren .bekräftade afsägelsen.
Danakonungarnes härfärder till dessa trakter hade
emellertid i Sverige återväckt minnet af dess fordna skattländer
i östern. Detta troligen vida mer än ifvern för
kristendomens utbredande förmådde konung Johan I att gfenom ett
krigståg till Estland återupplifva Sveriges gamla anspråk på
dessa östersjöprovinser. Svenskarne intogo Leal3), der en
• •
besättning inlades för att fortarbeta på kristendomens
utbredande, men efter några månader blef slottet dem
fråntaget och manskapet till stor del riedgjordt. Estlands
försäljning af Waldemar misshagade emellertid dess adel, och
sändebud kommo till konung Magnus II i Sverige för att
förevisa ett af konung Kristofer utfårdadt bref derpå, att Estland
aldrig skulle skiljas från Danmark4). Möjligen har derföre
torhoppningarne om Estlands intagande bidragit till att
bestämma Magnus för härtåget till Ryssland, som likväl genom
planlöshet och brist på lifsmedel blef utan resultat.
Emellertid inblandade sig de svenske herrarne fortfarande i de
liv-ländska stridigheterna. Så finna vi 14725) tvenne svenska
•v I
riddare, Ivar och Lars Axelssöner Tött, i en skrifvelse till .
stormästaren fordra frigifvandet af en tillfångatagen
ordens-mästare, hotande i annat fäll att understödja dennes broder
i sina företag mot orden. 1474 ägde borgen Salis en svensk
befålhafvare, som var i tvist med ordensmästaren, emedan *)
*) Rutenberg, s. 83. — 2) Rutenberg, s. 370. — 3) Strinnholm, del. 2,
s. 363. — 4) Strinnholm, s. 576. — ö) Rutenberg, del. 2, s. 204.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
