Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till det ryska krigets historia under Konung Johan IIIs regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underhandla utan att förut hafva meddelat förslaget för
stadens älste. Erik lofvade emellertid Reval en vänlig
beskickning och afsände i spetsen för denna Klas Kristersson Horn,
inför hvilken staden efter nya underhandlingar den 6 juni1)
svor konung Erik trohet, sedan 2 dagar förut de angränsande
landskapen Harrien (den nord vestra delen af Estland) och
Wierland (kuststräckan utmed finska viken) gjort
sammaledes. Några veckor derefter köpte Horn slottet i Reval af
riddaren Gaspar von Oldenbokum, åt hvilken Ketler
anförtrott det, och Sveriges östersjövälde var grundlagdt. Ketler
hade sjelf afbrutit sina förbindelser med Sverige i hopp om
hjelp från kejsaren, men då han deri såg sig bedragen,
återstod numera ingen annan utväg för honom än att
underkasta sig Polen och med denna makt dela det återstående
Livland. Detta skedde i Wilna den 28 nov.* 2). Orden upphörde,
Ketler fick Kurland och Semgallen såsom hertigdöme, och
Öfver det öfriga landet, som lades omedelbart under Polen,
blef han administrator. Efter erkebiskopen^ af Riga död
försvann hans förstendöme, ehuru staden till 1581 ansåg sig
såsom en fri riksstad. Den 5 mars 1562,r) nedlade Ketler inför
den polske hertigen Radzivil utmärkelsetecknen af sin
mä-starvärdighet, och Livlan’d såsom sjelfständig stat försvann
ur historien.
Detta beklagansvärda land kunde dock icke på länge
hoppas att få inträda i en välbehöflig hvila, ty hvarken skulle
Ryssland åtnöja sig blott med Dorpat ej heller Polen lemna
sina anspråk på Riga och låta Sverige och Danmark
inne-hafva i lugn sina besittningar. Dertill kom, att kejsaren
fortfarande ansåg sig såsom östersjöländernas rättmätige
öfver-herre, ehuru han för dem ingenting uträttade. Till följd af
dessa stridiga intressen moste naturligtvis ett allmänt krig.
i
uppflamma, och Livland blef genom sitt centrala läge det
blodiga slagfältet för de stora nordiska makterna.
’) Annerstedt, s. 38. — 2) Annerstedt, s. 40. — 3) Ruten berg, s. 509.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
