Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till det ryska krigets historia under Konung Johan IIIs regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kare, som önskade träda i rysk tjenst, borde ej i Sverige
antastas. Slutligen förbundo sig de bilda makterna, att
ingendera skulle till den andres skada ingå en förening med
konungen af Polen. Mellan detta land och Sverige rasade
fortfarande striden-i Livland, och Erik sökte derföre genom
nya beskickningar försäkra sig om den fruktansvärde
cza-rens välvilja. Derine hade låtit 1566 framlägga ett förslag
om utlemnandet till honom af hertig Johans gemål, hvilkens
hand han förut skall hafva sökt. Detta ansågs ej böra
beviljas, men i oktober afsändes Nils Gyllenstjerna i spetsen
för en beskickning till Moskwa med det hemliga uppdrag att
i högsta nödfall heldre gå in på czarens fordran än låta
rys-sarne bryta freden. Gyllenstjerna undertecknade verkligen i
februari 1567l) det fördrag, hvarigenom Erik förband sig att
utlemna sin svägerska, hvaremot czåren förklarade, att han
ej ville hindra Erik från vidare eröfringar af sina fiender
samt lofvade hjelp emot Polen och att medla fred med
Danmark och Hansestäderna. Den 20 juli anlände bojaren
Woronzow och adelsmannen Naumow till Stockholm för
fördragets uppfyllande, och andra bojarer skulle vid gränsen
emottaga Katarina. De ryska sändebuden qvardröjde i Sverige,
utan att kunna uträtta någonting. Erik påstod nämligen, att
hans utskickade hade öfverskridit sin fullmakt, då de
samtyckt till en så okristlig handling, och efter Johans
lösgif-vande på hösten 1567 var det ej vidare för konungen
möj-’ ligt att verkställa löftet.
Erik — om hvilken den ädlaste konungen af Vaseätten
yttrat, att han var en man, från hvilken Gud tagit sin ande
— hade genom en svår misstänksamhet blifvit drifven att
/
företaga för eö konung ovärdiga handlingar, livilka
aflägs-nade hvarje rättänkande sinne från honom. Förfarandet
med hertig Johan och Sturemorden, hvilka endast kunna för-
’) Richter, s. 12; Geijer, s. 213.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
