Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till det ryska krigets historia under Konung Johan IIIs regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten Johan von Geldern hade ingen möda ospard att
återställa god ordning.
Samtidigt hade Johan underrättat konungen af Polen om
sin tronbestigning, och snart derefter anlände till Sverige de
polska sändebuden Erasmus Dembinsky; en kanik från
Kra-kau och Justus Claudius1), konungens sekreterare, för att
lyckönska Johan till hans kungliga värdighet och tillförsäkra
honom om sin svågers trohet och vänskap.
Till den ryske czaren hade Johan afsändt bref den 6
oktober* 2), hvari han omtalar Eriks tillfångatagande och sin
egen upphöjelse samt föreslår, att för fredens bekräftande de
båda ländernas sändebud skulle sammankomma vid gränsen
och der rådpläga. Visserligen gick storförstens begäran om
drottqing Katarinas Utlemnande honom djupt till sinnet,
hustrun skulle derigenom skiljas vid man och barn för att
sedan af ett främmande folk skamlöst behandlas. De ryske
sändebuden hade för detta deras föraktliga uppdrag blifvit
qvarhållna, men skulle de njuta sitt tillbörliga underhåll och
icke tillfogas någon skada, alldenstund han vore öfvertygad
om, att Eriks tillbud hade föranledt denna czarens ovärdiga
anhållan. Sjelf hyste han ett välvilligt sinnelag såväl mot
Ryssland som öfriga grannländer och önskade, att czaren
måtte yppa sina tankar om honom och den svenska kronan.
Czaren kände dock en häftig vrede öfver sändebudens
fördröjda vistelse i Sverige. Vid Stockholms intagande hade
deras lif endast genom hertig Karls mellankomst blifvit räddade
undan folkets raseri. Uppbragt häröfver hade han derjämte
intet hopp numera om Katarinas ägande och såg, huru strängt
man behandlade konung Erik, för hvilken han nu tycks hysa
ett ömt deltagande. Hans vilda sinne kunde endast genom
ett förödande krig stillas, men han iakttog dock en djup
förställning, och på ett svekfullt sätt besvarade han i febr.
’) Henning, Lifflendische Churlendische Chronika, s. 48.
2) Girs, konung Johan Illrs krönika, s. 3. Messenius, s. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
