Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till det ryska krigets historia under Konung Johan IIIs regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Polen hörande delarne af Livland blifvit lemnade i ro
visserligen icke till följd af det mellan dessa makter slutna
stille-.stånd, utan fastmer derfö^e att czaren fortfarande hoppades
vinna polska kronan. Polackarne tvekade dock, på hvem
deras val skulle falla. Svenska sändebud hade en längre tid
underhandlat med polska rådet, och Johan, som lyckades
vinna de litthauiske ständerna på sin sida och äfven
gynnades af många polska magnater, var benägen att mot Estlands
afträdande1) emottaga den polska kronan. I febr. anlände
Kruse såsom polskt sändebud till Sverige för att öfverlägga
om denna angelägenhet. Han ämnade öfver Reval begifva
sig till Stockholm, men blef i denna stad ej insläppt. I
Polen lyckades emellertid den franske ambassadören Jean
Monluc, biskop af Valence, vinna öfvervigt, och hertigen af
Anjou, Henrik af Valois, utropades till polsk konung den 13
maj. Johan visade dock häröfver intet missnöje; han
af-sände Anders Lorich med lyckönskningsbref till den nye
konungen och förnyade Sveriges förbindelse med Frankrike.
Hos polska rådet gjorde han dock påminnelser om sina
fordringar och hos kejsaren om de livländska affärerna, men
som vanligt utan resultat*
Svenskarnes seger förmådde czaren att erbjuda Johan
underhandling om fred, men denne ^stolt öfver framgången
förklarade2) efter långt dröjsmål, att hans sändebud aldrig
skulle komma till ett land, der de löpte fara att blifva
fängslade. Ifall czaren uppriktigt önskade freden, kunde han
af-fårda.sina sändebud till gränsen, der de svenske fullmäktige
då skulle infinna sig. Afven den ryska beskickningen till
Stockholm hade der blifvit blottställd för flera
förolämpningar. Så hade den blifvit hindrad från att framträda inför
tronen, och då den det oaktadt framlemnade sin skrifvelse
till konungen, fick den sedan veta, att det var Kristofer
’) Dalin, s. 38. — 2) Karamsin, s. 280.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
