Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till det ryska krigets historia under Konung Johan IIIs regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bud anländt, hvilka medförde skanker, och erbjödo Johan ett
betydligt bistånd mot Ryssland samt förklarade, att de krim-
ska tartarerna ville nästa år förena »ig med den svenska
krigsmakten. Johan uttryckte sin tacksamhet härför, men -
då han ej hade hopp att under hösten kunna uträtta något
afgörande mot fienden, ville han ej nu emottaga tartarernas.
«•
hjelp. Önskade khanen derertiot under nästa sommar
angripa Sveriges fiende, skulle han härför erhålla ersättning;
med detta svar återvände sändebuden med rika gåfvor1).
. I Sverige började man känna sig trött på det långvariga
och föga ärofulla kriget, och på en herredag i Wadstena i
febr. 1580 gjorde riksens råd konungen föreställning om
fredens nödvändighet i följd af landets utblottade tillstånd; de
trodde, att vid ett blifvande fredsslut mellan Polen och
Ryssland Sverige deri kunde inbegripas. DoNck borde landets
försvar mera än andliga tvister vara föremål för konungens
omsorg. Vidare borde förbudet mot segelfärten på Narwa
återtagas för att ej väcka missnöje hos främmande makter,
och tvistigheterna med Danmark afstyras. Johan affårdade
tvenne riksråd Gyllenstjerna och Bjelke att härom öfverlägga
med hertig Karl, som gillade dessa förslag och isynnerhet
påminde om, att förlikningsförsök med Danmark borde
sättas i verket 2). På hösten sammanträdde också de båda
rikenas sändebud vid Knäröd, då danskarna-klagade öfver de
* m
svenska angreppen mot Osel, hvaremot svenskarne beskyllde
Danmark att under kriget hafva lemnat understöd åt
Ryssland. Danskarna ville dock på inga vilkor afstå från en fri
seglation på Narwa och hotade i annat fall med ett fiendtligt
uppträdande. Svenskarne moste derföre bäruti gifva efter,
och freden blef återställd3).
Johans ställning till öfriga främmande makter var
fortfarande vänskaplig. Genom hans förbindelse med påfven
’) Girs, s. 77. — 2) Dalin, s. 125. — 3) Richter, s. 32. Girs, s. 80.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
