Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till det ryska krigets historia under Konung Johan IIIs regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan visade sig deremot mycket benägen att bistå sin
svåger, om han blott såge honom sätta detta företag i verket1).
Stephan underlät ej heller detta. I juni ryckte han i
fält, och sedan han i förbigående intagit Ostro w,. belägrades
Pleskow. Den ryske befålhafvaren Schuiski hade väl
beta-stat och med lifsmedel försedt staden samt visade ett
hård-nackadt motstånd, så att Stephan, som hade i sigte att äfven
eröfra Novgorod och framrycka mot Moskwa, såg sig
nödsakad att trots ifriga ansträngningar här utan framgång
qvar-stanna. Farensbach hade tillfört konungen några tusen man
från Tyskland och vände sig mot klostret Petschora, men
förmådde intet uträtta; flera bland befålhafvarne och några
knektar befvo af ryssarne tagna till fånga. Deremot eröfrade
Debinski med polska och tyska knektar Lennewaden och
Ascheraden, medan Btiring och Thomas von Embden
återtogo Piirkel och Salis* 2).
Samtidigt sökte man också från svenska sidan göra
fienden afbräck och hade dervid större framgång. Karl
Henriksson jämte Wachtmeister inföllo med några fanor af det
liv-ländskä krigsfolket i Wiek och Johan Kosktill jämte Casper
von Tysenhausen sändes mot Weissenstein. De förra
be-mäktigade sig efter 4 dagars belägring den 22 juli Lode,
hvars kommendant hellre än att återvända till Ryssland,
hvilket stod honom fritt, gaf sig under Sverige. Besättningen
på Fickel, då de förnummo Lodes öde, antände fästet och
öfvergaf det. Svenskarne drogo derefter mot Leal, hvilket
snart råkade i brand, då ryssarne mot fritt aftåg uppgåfvo
det den 27 juli. Efter dessa lyckliga företag började Karl
Hendriksson att belägra Hapsal3).
I Sverige visade emellertid de ledande ett större
intresse för kriget, hvilket väl isynnerhet bör tillskrifvas De la
’) Kelch, s. 363.
2) Hiärn, s. 330. Nyenstädt, s. 82.
3) Richter, s. 33. Dalin s. 132. Hiärn, s. 331.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
