Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till det ryska krigets historia under Konung Johan IIIs regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vände hila sin styrka mot dem, angrepo svenskarne Narwa
och andra livländska fästningar, hvarföre polackarne moste
skynda att afsluta sitt krig med Ryssland, innan svenskarne
fattade fast fot uti de besittningar, som med rätta tillkommo
Polen. Emellertid hoppades den polske konungen, att Sverige
godvilligt skulle utrymma sina östersjöbesittningar, och ville
han äfven tilldela svenskarne någon ersättning för den skada,
de lidit i kriget1). Härtill ville dock Johan ingalunda
samtycka, men Stephan, som trodde, att hans svågers
obenägenf-het mycket berodde på legatens otjenlighet, sände domherren
Kristofer Warsevitz i maj till Stockholm. Denne sökte med
all flit genomdrifva sin afsigt, och hoppades att genom sin
broder, som var biktfader hos den svenska drottningen, kunna
verka på konungen. I något mildare ordalag framställde lian
dock samma fordringar och påstod icke blott att hela
Livland såsom hörande till Litthauen vore en polsk besittning
utan äfven att detta land blifvit med vapen af Polen eröfradt.
Derjämte’ uppmanade han konungen att företaga ett
utrotningskrig mot den livländska nationen,! alldenstund
polackarne högeligen önskade att blifva befriade från det
lättfärdiga folket1 2). Konung Johan blef naturligtvis häröfver
för-törnad och gaf de båda beskickningarne ungefär samma svar.
Han uttryckte sin förundran öfver, att den polske konungen
affordrade honom slott och län, som svenskarne tagit från
den gemensamme fienden, dä det bättre anstått honom att
betala sin stora skuld till Sverige. Hade polackarne vunnit
några framgångar, borde de istället vara tacksamma mot
svenskarne, som under tiden sysselsatt fienden. Till Livlands
försvar hade svenskarne uppträdt långt förut och uppoffrat
vida mera än någonsin polackarne, men hade derföre
bekommit ringa belöning, och ehuru de Vid Wenden lemnat dem
bistånd, hade de ännu icke bekommit den utlofvade andelen
1) Girs, s. 90. Kelch, s. 378.
2) Dalin, s. 143. Hiärn, s. 336.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
