Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iskariot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och Iskanot såg på hans letnicle blod.
Månne lif ännu fanns?
da, uppspärrad t det stelnade ögat iin stod
med en underlig glans.
Fram till korset han sprang. Men förgäfves! För sent
Korsets virke stod fast,
och det rep, som de spikade benen förent,
under trycket ej brast.
Se där gungar för vinden den dödades kropp
med sitt böljande hår.
För beständigt ha pulsarna hejdat sitt lopp,
och hans hjärta ej slår.
Det blir mörker och dunder. De döde uppstå
utur grafvarnas hål,
och ett ögonblick viickes till lif vet också
- den adifyades bål.
Jndas hörde och säg.... För hans syn blef det svart.
Ufvar skreko hans skuld,
och af afgrundens andar hans pänningpuug vardt
åter rågad med guld.
Själfva himlen hans dödsdom vid tordöuet skref
uti blixtarnes glöd.
Och det tjöt i orkanen: »Iskanot, lef
till förbannelsens död!
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
