Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Hoppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad kan man inte hoppas på, jag hoppades
en gång ... nej, låt mig ta den lilla historien från
början.
Det var en vän från ungdomsåren, som djupt
och ofattbart skändligt förfördelade mig.
Det var just en Kristihimmelsfärdsdag då slaget
träffade mig, och vi kände oss manade, Karin och
jag, att krafla oss uppför backen till S:ta Maria,
eller som den numera vanligtvis kallas, Kopparbergs
kyrka — det var nämligen i Falun — ty
åtminstone jag kände ett behof att få sitta och
lugna mina upprörda känslor under de gamla
götiska hvalfven, höra orgelbruset och sjunga med
i psalmen »Allena Gud i himmelrik».
Som jag, förtviflad intill döden som jag var
och af intet kunde tröstas, satt där och stirrade,
fick jag se en Maria nyckelpiga komma flygande
och sätta sig på landshöfdingens breda ryggtafla
— denne satt nämligen med sina båda systrar i
bänken framför oss.
Då trängde sig på mig minnen från min barndom,
ty alltsedan den tiden hade jag — eget
nog — icke sett denna lilla nätta och vackra
skalbagge. Jag påminde mig att hon var en kär gäst
på de stinkande gårdarna, en underbar omväxling
till de hvardagliga spyflugorna, och mindes henne
krypande på ett litet flickfinger, under det alla de
små traspaltarna rundt om sjöngo:
»Maria Nyckelpiga,
flyg öster, flyg väster
flyg bort till dina bröder
så får du nya kläder.»
Och det ansågs som en stor lyckobebådelse
äfven för den till hvilken hon nu flög.
Det har visst i alla tider varit något mystiskt
och helgadt med henne, och jag kan omöjligt
tänka mig att ett äfven aldrig så elakt barn kunnat,
velat eller vågat göra henne den minsta skada.
Bara namnet måtte ha skyddat henne.
Så satt jag där i Falukyrkan, jag, stora barn,
och hoppades, hoppades med hela min själ, såsom
om därpå berodde hela min salighet, att lilla
Maria nyckelpiga skulle från Konglig Befallningshafvande
ge sig öfver till mig! Ty då, därpå var
jag säker, skulle jag åter kunna bli glad, åter
kunna tro på goda och rättvisa makters osynliga
tröst och uppmuntran ...
Men, ack, den där lilla rödkappan trifdes godt
på min vän landshöfdingens rock, och hon följde
med honom ur kyrkan och kanske ända till
residenset.
En timma senare skakade vi, fortfarande Karin
och jag, i giggen på väg till Sundborn, då jag,
strax vi kommit en bit från staden, kände något
kryp på halsen; och som jag kände att det var
ett vänligt sådant, så tog jag det ytterst försiktigt
med nypan. När jag så tittade efter, förstås, hvad
det var för ett, så var det — Halleluja! — Maria
nyckelpiga!!! det kunde ju heller inte vara någon
annan än den jag hoppats så starkt efter i kyrkan
nyss ...
All sorg och grämelse flög; det gjorde nyckelpigan
också, men hon hade dock ändtligen kommit;
jag tviflade inte ett ögonblick på, och inte tviflar
jag heller nu på, att den Maria nyckelpiga kommer
till, den behöfver inte frukta hvarken Hin Lede
eller hans anhang.
Åtminstone hoppas jag så.
*
Måtte ni bli lika förhoppningsfulla människor,
som jag är. Om jag sätter ner en telning i slaggen
här på Hyttnäs, så hoppas jag så säkert att det
skall blifva ett stort och mäktigt astrakanträd,
ehuru det endast är en liten smula dikeslera
närmast rötterna.
Se er omkring på detta förra slaggvarp, nu
är det en idyll. Detta skrifves i vårens tid, och
det skimrar ljusgrönt rundt om stugan; och vi
hoppas att framemot hösten få skörda tre eller
fyra äpplen.
*
Min dotter Lisbeth, när hon var ett litet
knyte, hoppades också mycket starkt, då hon, med
oss på järnvägen mellan Stockholm och Falun,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:02:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/abarn/0014.html
