Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åminnelse-tal öfver välborne Herr Carl von Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 i ( o ) É
fällig at utföra den nytta vi kunne göra
ofs af Naturens alster, när vi lärt k’.nna och
urskilja dem: det vittna äfven lians
Åea-demiska arbeten: Om örternas kraft och
nytta i hushållning, om Naturens
hushållning, om örter för hemtamda djur,
om inländska växter til föda, om skada
af Infe&er m. in.
Den Romerike Plinius utlåter sig, at
det ej är få lätt at säga, om naturen
varit för människan mer en öm moder, än
hård styfmoder. Vår Svenske Plinius
be-vifar, at ju mer vi läre känna naturen och
den hushållning, fom Gud inrättat, dels
mer blifve vi öfvertygade, at alt är til
männilkans nytta, och dels mer
upmun-trade til at lofva hans eviga godhet och
barmhertighet; ja, at alt hvad skapadt är,
ifrån minsta masken, til och med
människan, alla tilfamman utgöra en kädja,
hvars länkar äro lika nödvändiga til vår
verlds bestånd; och at människan, fom så
högmodas, hafver ingen annan
förmånsrätt framför jordklimpen och masken, än
den, at kunna känna Naturens Herre
af defs verk, och prifa hans oändeliga
vishet. Således teknade LINNÆUS på
ingången af Naturens stora förrådshus,
fom han up reste i fina skrifter; HErre!
huru flor äro titi verk, huru vißiga
hafver tu gjordt tliem. Hela jorden àr full
af tin härlighet. J f«-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
